Äventyr

AKTUELL DEBATT

Tillbaka till föregående sida

”Sverige måste satsa på koldioxid-lagring”

(PUBLICERAD i DN. 2016-03-23)

De har rätt i att Sverige snabbast möjligt skall bli fossilfritt och att klimatarbetet inte skall vara beroende av framtida handlingskraft. Tyvärr blandar de ihop BECCS-tekniken med farliga geoengineering-metoder. Och worst case-scenarier med faktiska svenska förhållanden, skriver Henrik Karlsson, vd Biorecro.

De fem forskarnas inlägg riskerar att försena arbetet med denna viktiga klimatåtgärd, till dess att det är för sent att rädda klimatet.

När det gäller BECCS-tekniken (koldioxidlagring från biomassa) kan det konstateras att 1. Den är demonstrerad i en storskalig industriell anläggning i Illinois, USA. Anläggningen lagrar sedan 2014 en miljon ton koldioxid per år, vilket är i samma storleksordning som utsläppen från de största svenska industrierna.

2. Avskiljning, transport och lagring av koldioxid är demonstrerat sedan lång tid tillbaka, bland annat i Sleipnerprojektet i norska delen av Nordsjön som varit i drift sedan 1996.

3. Inga nya landarealer behövs för storskalig BECCS i Sverige, eftersom mer än hälften av Sveriges yta täcks av skog. Samtidigt som skogarna växer i snabbare takt än de avverkas, används de redan i dag för virke, pappersmassa och energi. I massabruk och kraftvärmeverk avges koldioxid som kan utnyttjas för BECCS och därmed ge negativa utsläpp. År 2030 förväntas de 60-talet största biogena punktkällorna i Sverige släppa ut 35 miljoner ton koldioxid, varav 30 miljoner ton kan fångas in och lagras. Det motsvarar 150 procent av utsläppen från hela transportsektorn.

4. FN:s klimatpanel IPCC har påvisat att tekniken är avgörande för att världen skall kunna möta 2-gradersmålet. Detta gäller i ännu större utsträckning för 1,5-gradersmålet. Det vore därför oansvarigt av Sverige att inte leda utvecklingen av tekniken.

5. Flera studier visar att kostnaden för BECCS i Sverige är 700 - 900 kronor per ton lagrad koldioxid, vilket är lägre än dagens koldioxidskatt. För att nå samhällsekonomisk effektivitet i klimatarbetet är det viktigt att inkludera såväl BECCS som CCS för stål- och cementindustrier. Utmaningen är att skapa ekonomiska styrmedel som dels ger snabb utrullning av tekniken och dels ökar industriernas internationella konkurrenskraft.

Sverige ligger långt efter andra västländer i arbetet med BECCS och demonstration av koldioxidlagring. Men vi kan hämta ikapp och till och med bli ledande i detta arbete eftersom vi har goda förutsättningar och bred politisk enighet i det långsiktiga klimatarbetet.

Det är angeläget att vi ökar mängden energi och material som kommer från skogen, samtidigt som svenska industrier får incitament att investera i BECCS-tekniken. Arbetet måste inledas nu och med övertygelse. Då kan BECCS-tekniken bli en framtida svensk exportnäring och Sverige bli första landet i världen som på nettobasis tar bort koldioxid ur atmosfären och vänder klimatutvecklingen.

Henrik Karlsson, vd för Biorecro, ett företag som arbetar med BECCS

”Negativa utsläpp nödvändiga och realistiska”

(PUBLICERAD i DN. 2016-03-23)

REPLIK. Linköpingsforskarna Linnér med flera skriver (DN Debatt 20/3) att det är riskfyllt att förlita sig på att vi skall kunna åstadkomma netto negativa utsläpp för att klara klimatmålen. Deras artikel varnar för en klimatstrategi som förlitar sig på framtida teknik för att i efterhand avlägsna växthusgaser ur atmosfären. Men det är ett faktum att vi med största sannolikhet måste åstadkomma negativa utsläpp under andra halvan av detta århundrade om jordens uppvärmning skall kunna begränsas till under 2 grader, skriver energiprofessorn Filip Johnsson.

Vi måste alltså både göra allt för att minska utsläppen från fossila utsläpp och dessutom under andra halvan av århundradet åstadkomma netto negativa utsläpp. Här utgör BECCS – förbränning av biomassa med avskiljning och lagring av koldioxid – en av få möjligheter.

Men linköpingsforskarnas beskrivning av tekniken är vilseledande av två skäl:

1. BECCS beskrivs som om det vore en mystisk teknik enbart för biomassa när det i själva verket inte finns någon principiell skillnad mellan att avskilja koldioxid från industrier som förbränner fossila bränslen (CCS) eller som eldar biobränslen (BECCS). Det viktiga är naturligtvis att ta bort så mycket av koldioxidutsläppen som möjligt oberoende var de kommer ifrån – fossila eller biogena källor.

2. Att jämföra BECCS med så kallade geoengineering-tekniker som till exempel gödsling av världshaven eller att minska solinstrålningen på artificiell väg är direkt missvisande. CCS (inklusive BECCS) finns demonstrerad sedan många år medan klimateffekten av geoengineering-tekniker är mycket osäker och förenad med mycket stora risker för jordens klimatsystem. Man kan naturligtvis tänka sig att den lagrade koldioxiden kan läcka ut men det finns inget som fysikaliskt talar för detta och erfarenhet från en stor mängd försök och data visar att risken för läckage är mycket låg och hanterbar. Väljer man bort CCS måste det snabbt till en global överenskommelse där alla länder med stora tillgångar av fossila bränslen förbinder sig att lämna dessa outnyttjade.

Mycket märkligt i linköpingsforskarnas inlägg är konstaterandet att ”det finns en viktig funktion med att sätta upp mål som med dagens teknik är utopiska”. Istället måste det vara av yttersta vikt att det för Sverige upprättas en konkret och realistisk plan om vad som behöver göras för att Sverige skall möta nödvändiga utsläppsminskningar till år 2050. En sådan plan måste bygga på de tekniker och åtgärder som i dag är kända, inklusive CCS. För basindustrins omställning är det endast ett fåtal investeringscykler kvar till 2050, då utsläppen från dessa industrier måste vara minst noll.

Stålindustrin har själv visat (i en svensk vitbok och i en skrift från The European Steel Association) att CCS är en helt avgörande teknik för att nå utsläppsmålen till 2050. Fokus måste därför riktas mot att skapa förutsättningar så att CCS och andra nödvändiga åtgärder kan implementeras effektivt och i tid. Detta innebär bland annat att det snabbt måste planeras för demonstration av CCS-tekniken för svenska förhållanden, så att den kan implementeras på både fossila utsläpp och på hela eller delar av Sveriges 30 miljoner ton biogena punktutsläpp.

En avgörande faktor för en lyckosam omställning av svensk basindustri är att på ett effektivt sätt prissätta koldioxiden så att de utsläppsminskande åtgärderna implementeras fram till år 2050. En positiv sak i detta sammanhang är att investeringar i nödvändiga åtgärder endast marginellt skulle påverka slutpriset på de produkter där stål och cement används, vilket borde kunna utnyttjas så att svensk industri blir först med att erbjuda koldioxidfria basmaterial. Utmaningen blir att hitta samverkan mellan stat, näringsliv och konsumenter så att Sverige kan ställa om till en framtid där klimatvänlig produktion stärker industrins konkurrenskraft och bidrar till ett hållbart samhälle.

Filip Johnsson, professor i Uthålliga energisystem vid Chalmers tekniska högskola

© 2017 Communis