Äventyr

Vanvården inom psykiatrin är århundradets skandal som nu avslöjas

Tillbaka

När det gäller psykiatrin våldför man sig på patienter genom att medicinskt lobotomera dem eller försöka uppfostra dem till att ändra sitt beteende genom kognitiv terapi. Det är metoder som kostar lite i jämförelse med ett mänskligt bemötande på jämställd grund. Medicinerna botar inte men patienterna försvinner en tid från vården (bra statistik för landstingen), men återkommer sedan eller dör.

Inget behövdes bättre än Zarembas artiklar i DN om sjukvården. Även Daniel Valescos skildring av psykiatrin i dokumentären ”Den fastspända flickan” *) skulle kunnat bli en öppning om etablissemangets makthavare varit intresserade av vad som behövs för att kunna bota patienter. Men efter en tid verkar avslöjanden som handlar om vanvården i psykiatrin falla i glömska. Patientens egen livshistoria möts med ointresse. Så mycket prestige finns cementerad i psykiatrin.

Men även Berlinmuren föll till sist när tillräckligt många utmanade systemet.

Tack Daniel Valesco för att du i din dokumentär redovisade hur det kan gå till i psykiatrin. Det är ett sekretessbelagt område i vårt samhälle där insynen nästan är obefintlig varför etablissemangets maktorgan (även kontrollorganen) fortsätter att förnedra patienterna genom att i grunden vara ointresserade av människan bakom hennes diagnoser.

Psykiatrin kränker dagligen sina patienter, som inte har någon möjlighet att försvara sig. Jag har skrivit om och arbetat med förändring av psykiatrin genom handledning och ledarutbildning i hela mitt yrkesverksamma liv. Motståndet kommer alltid förr eller senare från etablissemangets ledare som hävdar vetenskaplig evidens, sekretess och diagnoser. Oftast är det bara tomma ord, försvar för det som pågår. Det går inte att evidensbasera hur patienterna misshandlas eftersom någon prövning inte får ske. Patienternas protester hörs inte utanför institutionernas väggar. De kränkta patienterna har ofta ingen talan om ingen uppmärksammar dem som Daniel Velasco gjorde. Kunskapen är därför mycket låg i samhället om vad som pågår bakom stängda dörrar.

*)Den fastspända flickan handlar om ”Nora”, vars självskadebeteende ledde till tvångsomhändertagande på vårdhem, och vilka konsekvenser en icke-fungerade psykvård kan få. ”Nora” prostituerade sig som 17-åring, och blev våldtagen av dåvarande polischefen och ”feministen” Göran Lindberg.Den fastspända flickan var nominerad till både årets dokumentär och årets radioprogram när Stora Radiopriset delades ut den 19 september 2013. Inget parti arbetar ännu aktivt med frågan om en total förnyelse av psykiatrin, vilket behövs. Politiker och tjänstemän i maktpositioner ändrar bara lite på ytan. Man litar på psykiatrikerna som har makten idag. Psykiatrikerna är medicinare och delar ut medicin (som endast borde ges tillfälligt vid svår ångest) och kompletterar kanske (i bästa fall) med det billiga alternativet kognitiv terapi som syftar till att förändra patienternas beteende.

Ingen av dessa s.k. experter går till grunden med vad människors psykiska ohälsa beror på.De gängse metoderna idag, tablettförskrivning av psykofarmaka och beteendeterapi (kognitiv terapi) lägger ytterligare skuld på patienterna. Detta sker genom att inte lyssna på patienterna och ha kunskap om hur deras kärva livsbetingelser skapat psykisk ohälsa hos dem.

Den nuvarande vården tar inte patienterna på allvar. Makthavarna, psykiatrikerna och allmänläkare lyssnar inte på vad patienterna har att berätta utan gör snabba, slarviga bedömningar som passar med någon diagnos och sedan uppmanas patienterna att äta psykofarmaka.Konsekvenserna av detta är att åtgärderna blir helt missriktade, och ger ofta allvarliga biverkningar. Patienterna blir helt enkelt lurade in i ett medicinberoende, som enbart dämpar symtom utan att komma åt orsakerna till den psykiska ohälsan. Psykiatrin behöver helt andra utgångspunkter.

Personalen, de som har makt, ser oftast patienterna som objekt och har inte en levande kommunikation med dem. Den bristande, kränkande kommunikationen som ofta liknar den som patienterna haft i nära relationer privat och/eller i arbetslivet som orsakat deras psykisk ohälsa upprepas i den vård vars uppgift är att bota dem. Detta förhållande ökar naturligtvis patienternas ångest och förstärker deras känsla av maktlöshet. Men psykiatrikerna fortsätter mekaniskt att diagnosticera och skriva ut medicin som försvårar patienternas möjlighet att bli botade. Psykiatrikerna tittar på symptomen (ex beteendena) och diagnosticerar utan jämbördiga samtal.Det fordras stark självtillit hos personalen i en sådan vårdmiljö för att orka stå kvar på patienternas sida och lyssna på dem. Personal som vill det behöver handledning och stöd från sina chefer. Tyvärr brister det i dagens hierarkier. Jag har arbetat i många år med handledning för personal i psykiatrin. Jag har då fått erfara vad som händer med personal som ifrågasätter nuvarande innehållet i vården. Personal som vill förändra vården och arbeta med jämbördiga samtal med patienten så att de kan förstå varför patienterna drabbats av psykisk ohälsa lever ofta i stressituationer. De blir ibland direkt motarbetade av sina chefer .Om de ifrågasätter innehållet i den vård som ges ifrågasätts ofta deras lojalitet mot överordnade och de straffas genom förflyttning till sämre arbete, eller sägs upp på påhittade grunder som ”samarbetssvårigheter” etcetera.En jämbördig, tillitsfull kommunikation är nyckeln till att bota psykisk ohälsaEn mänsklig psykiatri behöver personal med utbildning i samverkansprocesser och konflikthantering där deltagarna utgår från sig själva. Utbildningens fokus måste vara personalens förmågor att möta patienterna i jämbördiga, tillitsfulla samtal och att ge den gedigna kunskap om hur vi reagerar på psykosocialt förtryck.De som i framtiden har maktpositioner i psykiatrin måste ha egna upplevelser av och kunskaper om hur allvarliga brister i kommunikationen mellan människor orsakar psykisk ohälsa. Så länge sådana kunskaper saknas hos makthavare och vårdpersonal kommer den psykiska ohälsan att fortsätta öka lavinartat.

Text:Kerstin Ögren

Läs kommentarer till Kerstins text.

Fler artiklar ...

© Communis 2017

Communis