Äventyr

Om Alice och Martin Miller

Alice Miller skrev flera böcker om barns behov på 1980-talet.

Flera av dem finns översatta på svenska. Hennes son Martin Miller kom 2016 ut med en bok där han beskriver sin mammas uppfostran av honom och vad han själv anser viktigt i bemötandet av barn.

AliceMiller ville aldrig själv berätta om sin barndom för sin son Martin.
Hon levde med en tystnadens mur omkring sig och led i tysthet av svåra minnen av sin flykt från Polen och Tyskland. Det enda hon berättade var att hon hade haft mycket stränga judiska föräldrar. Martin berättar i sin bok ”Das wahre Drama des begabten Kindes” (”Det begåvade barnets sanna Drama” Herder förlag 2016) om hennes svåra liv och bortträngning av minnen, som gjorde att hon inte delade dem med sina vänner eller familj. Bortträngningen av svåra minnen påverkade hennes liv tillsammans med sin man, sina barn och vänner.

Hon ägnade sitt liv åt att skriva om barns uppväxt och vuxnas viktiga roll att påverka barnen på ett bra sätt. För sonen Martin var detta ett mysterium, eftersom han inte hade den erfarenheten av sin mamma.

Han börjar därför efterforska vad hans mamma varit med om i sitt liv. Han intervjuade överlevande från judeförföljelsen i Polen och Tyskland som visste något om vad hon varit med om.

Alice Millers böcker om uppfostran av barn lästes av många föräldrar på -80 talet. Vad vi inte visste var att hon aldrig klarade av att leva på det sättet själv. Hon menade att de vuxna skulle lyssna på barnen, ta dem på allvar och möta dem i deras känslor. Föräldrarna behöver i en sådan relation själva vara medvetna om sina känslor och kunna uttrycka dem.

Alice Millers böcker betydde mycket för föräldrar i deras förhållandet till barn i skolan och i hemmen på -80- talet. Alice Millers traumatiska minnen från kriget och från sina egna föräldrars hårdhet mot henne gjorde, enligt sonen Martin, att hon levde i sin egen värld med stora svårigheter att kommunicera med sin omgivning. Martin beskriver i sin bok hur hon kände sig hotad av honom när han försökte få kontakt med henne.

Tillsammans med en kvinnlig terapeut förföljde hon och talade illa om sin son och hans arbete som terapeut. Det gick så långt att han var nära att begå självmord och slutade höra av sig till sin mamma.

Hur kunde Alice Miller reagera så med all kunskap hon hade om hur föräldrar behöver vara mot sina barn?

Hennes gamla trauma kom i vägen. Det trauma som gjorde att hon hela sitt liv velat vara för sig själv med sina tankar och inte ventilera dem med någon annan.

Det hade till följd att Alice Miller kände sig förföljd av sin son (på samma sätt som när hon kände sig förföljd under kriget) när han sökte kontakt.

Sedan kriget hade hon gått in i sig själv och frånsagt sig alla kontakt med omgivningen för att inte bli avslöjad vem hon var. När hon flydde från Polen för att slippa gaskammare spelade hon en annan person - icke judinna och bosatt i Schweiz. Hon kom aldrig ur detta trauma och klarade därför inte av att själv leva som hon lärde.

Martin skriver i sin bok:

”…Ju mer min mamma ansträngde sig att undkomma de smärtsamma krigsminnena desto mer visade sig det förgångna som upplevelser i nuet. Och under hennes sista levnadsår riktade hon det förgångna mot sin egen son.”

Han skriver vidare att det är ett vanligt fenomen hos de överlevande från kriget. De lever i två världar där de för över upplevelser från kriget på nästa generation.

Alice Millers böcker som översatts på svenska:

- Det självutplånade barnet 1980

- I begynnelsen var uppfostran 1982

- Du skall icke märka 1983

- Bilder från en barndom 1986

- Den dolda nyckeln 1989

- Riv tigandes mur 1991

- Vägar i livet 1999

© Communis 2017

Communis