Musiken i den tidiga kristna kyrkan
Ursprung och arv
Kristendomen en direkt underström till Judendomen. Kristen moral härstammar från det judiska etiska lärandet och uppförandet.
Liturgins utveckling
En strävan efter en enhetlig gudstjänstordning (liturgi) utgår från två grundläggande typer, skilda från varandra:
• Firandet av sista måltiden - mässan
• Bön, läsning ur skriften och psalmsång - tidegärden
Från 300-talet ökar toleransen mot den kristna rörelsen vilket leder till enorm expansion av den kristna filosofin.
Olika västliga liturgiska stilar urvecklas:
Den Romerska
Utvecklas i staden Rom
De icke-romerska:
• den Keltiska (Irland och Skottland)
• den Mozarabiska (Spanien och Portugal)
• den Ambrosianska (staten Milano)
• den Gallikanska (nuvarande Frankrike, Belgien, Schweiz och delar av Tyskland)
Alla dessa liturgier har latinet som gemensamt språk. Den romersk-katolska liturgien ersätter senare de övriga.
Av musikhistoriskt intresse är dels de delar av mässan som reciteras av celebranten (tjänstgörande prästen) - epistel och evangelium, - dels sångerna av kör och solister - de antifonala och responsoriala sångerna.
Mässans sånger består dels av oföränderliga texter - mässordinariet; dels texter som växlar beroende på högtid - mässpropriet.
Det är ordinariets texter som så småningom kommer att vinna tonsättarnas intresse; de texter som alltid förekommer i mässan: Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei.
Musiken i liturgins tjänst
Melodins uppgift är att bära fram ordet till Gud och till folket. Melodin är textens följeslagare för att tydliggöra och poängtera samt skapa förståelse för textinnehållet.
Den enorma mängd monofonisk musik som utgör den första och största musikrepertoaren under tidig medeltid kallas gregoriansk sång, efter den romerske medborgaren och statsmannen, senare påven, Gregorius (540-604).
Den gregorianska stilläran
I sin ursprungliga form (sång i synagogan) fraserad recitativiskt framförande i:
• syllabisk stil - en stavelse mot en ton
• melismatisk stil - utsmyckning av stavelsen (flera toner över en stavelse)
• gruppmelodisk stil - omväxlande syllabiskt och melismatiskt utförande
Utförande:
• psalmodi in directum - recitation av celebranten (tjänstgörande präst)
• antifonal psalmodi - växelsång mellan två grupper (körer)
• responsorial psalmodi - växelsång mellan försångare och kör (t.ex. prästen och församlingen)