Kyrkotonarter

Redan vid slutet av 700-talet anses kyrkotarterna ha varit ett alltmer etablerat klassifikationssystem av den gregorianska koralens melodier. Skalorna har endast vissa principer gemensamma med antikens skalsystem.

Den grekiska musikteorin bygger på hur lyran strängas och spelas. En fyratonsgrupp, tetrakord, kan hakas samman med ett annat eller placeras intill på en tons avstånd. På 300-talet f.kr. finns ett fullständigt skalsystem som omfattar två oktaver, fyra tetrakord. Tonstegens benämning är hämtade från namnet på lyrans strängar.
Nedan ses de diatoniska tonsläktet. (Det finns motsvarande både för  kromatiskt och enharmoniskt).

 

hypodorisk a1 - a
hypofrygisk g1 - g
hypolydisk f1 - f
dorisk e1 - e
frygisk d1 - d
lydisk c1 - c
mixolydisk b - B

På 1000-talet finns de grekiska tonartsbeteckningarna i kyrkans musikterminologi. Endast namnen är gemensamma med de grekiska skalbeteckningarna. Skalrörelsernas riktning, dess starttoner, hel-och halvtonernas placering missförstods eller rekonstruerades.

Missuppfattade antik/grekiska skalbeteckningar Finalis=slutton Recitationston Oktavomfång
dorisk d a d - d1
hypodorisk d f A - a
frygisk e (b) c e - e1
hypofrygisk e (g) a B - b
lydisk f c1 f - f1
hypolydisk f a c - c1
mixolydisk g d1 g - g1
hypomixolydisk g (b) c1 d - d1