"I begynnelsen var ljud. Ljudande objekt i miljön.
Ljud från jorden; ljud från luften; ljud från vatten och ljud från eld.
Detta var brus, och de räddade våra liv.
Vi hörde dem.
Vi lärde oss känna igen dem.
Vi använde våra kroppar till att härma dem.
Vi gjorde verktyg, klingande objekt, för att förhöja våra uttryck.
Vi tämjde några ljud och kallade dem - musik."

Musik som begrepp härstammar från det grekiska ordet mousiké, dvs de nio musernas konster. I begreppet ingår, förutom musik, även diktkonst, bildkonst, andlig bildning samt kroppsutövning. Först på 300-talets mitt, i samband med att yrkes-och virtuosmusiken breder ut sig, närmar sig begreppet vår betydelse.

Den amerikanske tonsättaren John Cage sammanfattar musikbegreppet så här:

”Music is sounds,
sounds around us,
whether we’re in or out of concert halls”

Det skulle betyda att,
tonhöjder, organiserade i bestämda och avgränsade skalor och tonarter, rytmer med strukturerad notation och med bestämda tempi, och instrumentuppsättningar grupperade i tydligt åtskilda klangfärgsgrupper är musik, d.v.s. den konventionella musikteorin.

Även syrsornas spel, regnets smatter mot plåttaket, rasslet från aspens löv i vinden  är således musik.

I båda fallen pratar vi om akustiska signaler, dvs ljud. Men för att det senare kan kallas musik behöver det organiseras av människan och omskapas till konstnärligt uttryck.

 Tonsättaren Peter Sellars lägger en filosofisk aspekt på begreppet musik:
”Musik är inte bara musik, den är om allt annat i världen. Musik är om allt vi bryr oss om och känner för. Vi behöver musik i våra hem, i våra liv, i skolan. Vi behöver musik i busness och i politiken. I fängelser, flyktingläger. Musik är om jämvikt. Musik skapar ett utrymme som vi oundvikligt måste dela. Vi måste inse att vi delar allt på denna planet, vattnet, luften, våra barns hopp…Denna på djupet, delade plats, skapas av musik!”