Sång, dans och instrumentalspel ingår som en väsentlig del av livet i de första kända kulturformerna. Livet i högkulturerna i floddalarna kring tvåflodslandet Eufrat och Tigris (ca. 4000 år f.kr.), Nildeltat (ca. 4000 år f.kr.) och Indusdalen (ca. 2000 år f.kr.) förändras successivt till urbaniserade kulturformer jämfört med tidigare jägarkulturer:

Nu har en arbetsspecialisering inträtt,
Man har lärt sig att utvinna och bearbeta metaller.
Det dagliga livet är inrutat i lagar och förordningar.
Regnbesvärjare har blivit kultutövare.
Den starke krigaren har blivit kung med hov av sina närmaste män.
Böner och epos om hjältars bedrifter och andra viktiga händelser framförs med recitation eller sång till instrument.

I t.ex. Egypten är musiken noga reglerad och i första hand avsedd för att förhärliga konungen, gudarna och de döda.
Musiker, hantverkare och soldater är Faraos följeslagare i livet som i döden.
De ofta förekommande krigshandlingarna innebär en ständig konfrontation med grannländernas musikkultur och hela hovkapell kunde erövras.

Genom kolonisation fanns ca. 500 f.kr. grekiska kolonier utmed stora delar av Medelhavets östra kust. I Jonien utvecklas både alfabetet och myntet och det är i denna dynamiska kultur och i andra kulturer i mellersta Östen, som det antika Grekland börjar växa fram.

Musikens funktion förändras och blir inte längre en angelägenhet för kultutövande. Medelklassen tar den i sin tjänst och den får nya sociala funktioner, blir prydnad och underhållning och får estetiska värderingar.