Inledning
Begreppet Renässans myntades av målaren Vasari kring 1550 och används allmänt från mitten av 1800-talet för att beteckna konsten i Italien under 1400- och 1500-talen.
Tidiga tecken på nytänkande syns redan mot slutet av 1300-talet i Italien, främst i Florens. Inte minst Francesco Petrarca inspirerar sina samtida att återupptäcka den grekiska och romerska Antiken, dess filosofi, kultur, vetenskap och inte minst det humanistiska synsättet.
Detta nyvaknade intresse att skapa för människan och om människan, bejaka människans behov av sinnlighet, väcka hennes nyfikenhet, söka kunskap om världen, leder till ett uppsving för naturvetenskapen, konsten, arkitekturen och inte minst för människan själv.
Boktryckarkonsten hjälper till att sprida humanismens budskap över Europa.
Inom byggnadskonsten leder människans strävan mot det Antika idealet till ny enkelhet i linjer, form och proportioner (Michelangelo).
Måleriet strävar efter naturlighet, och en av de stora nyheterna är perspektivmålningen.
Polyfonins vidare utveckling under 1400-talet
Frankrikes betydelse som musikaliskt centrum minskar i början av 1400-talet. Ars Nova-traditionen sprider sig till norra Europa och utvecklas vidare i det område som omfattar nuvarande norra Frankrike, Belgien och Holland. Här föds en ny slags musik med andra krav på melodilinje och samklang.
En anledning till att denna del av Europa kommer att stå i centrum kan delvis förklaras genom städernas blomstrande rikedomar. Handelsstäderna sorterar under Hansan och under de konstälskande hertigarna av Burgund, Filip den sköne och Karl den djärve. Båda dessa, liksom handelsfurstarna i Italien, är stridslystna försvarare av konsten och vill behålla musiker och kompositörer inom sitt hov.
Det Burgundiska riket blir dock en kortlivad skapelse, 1435 – 1497, men under dess blomstringstid skapas musik på hög nivå av tonsättargenerationerna från provinserna Flandern, Brabant, Hainaut och Limburg.
Dessa tonsättare får sin skolning som korgossar och körsångare i katedralerna i Dijon, Lille, Liège, Tournai, Cambrai, Mons, Antwerpen, Brügge och Gent, och rör sig under sin verksamhetstid runt om i Europa, framför allt till hoven i Italien.
Bland musikstäder i dessa ”nederländska” delar intar Cambrai en ojämförlig rangplats. I stadens rika musikliv löper inflytelselinjer från Frankrike, England och Italien samman. Både det påvliga och det burgundiska hovkapellet hämtar ofta sina sångare från Cambrai. Många av 1400-talets ledande musiker har förbindelse med staden.
Bok-och nottryckarkonsten
Under första halvan av 1400-talet, möjligen tidigare, börjar man i Europa trycka böcker med träblocksmetoden. Tekniken används i Kina sedan länge.
Vid denna tid finns det flera som experimenterar med boktryckeri i Europa, bl.a. Johannes Gutenberg (1394-1468). Han anses ha fört samman ett antal olika tekniker som tillsammans innebar ett genombrott för framställan av tryckta böcker. Gutenberg tillverkar bland annat så kallade lösa bokstavstyper som sätts samman till textrader. Typerna är gjorda av en blylegering och kan kombineras för att trycka vilken boksida som helst, om och om igen.
Men det visar sig att Gutenbergs tryckteknik inte lämpar sig för tryck av noter. Det är svårt att få till heldragna notlinjer och svårt att placera noter och andra tecken på ett tillfredsställande sätt.
Den italienske musikförläggaren Ottaviano Petrucci, (1466- 1539), ger 1501 ut en samling chansons, Harmonice Musices Odhecaton, som är den första polyfona musik att tryckas med rörliga typer.
Hans 61 musikpublikationer innehåller mässor, motetter, chansons och frottola av ledande tonsättare, bl.a. Josquin des Prez och Jean d’Ockeghem.
Han publicerar också den första boken med musik för luta, Francesco Spinaccino’s Intabolatura de Lauto (1507).
I och med Petruccis lösning på problemet med nottryck, blir spridningen av nykomponerad musik både snabbare och mer omfattande än tidigare. Josquins och Ockeghems verk får nu ett internationell genomslag, otänkbar med tidigare handskriven metod.