de Prez, Ockeghem, Obrecht och Isaak

Josquin des Prez (1440-1521)

Inflytelserik och hyllad tonsättare, kallas ”musikens furste”. En stor del av sitt verksamma liv är han  på resande fot mellan olika italienska städer som Milano, Florens, Moderna och Ferrara, samt i tjänst hos Ludvig XII i Paris.

Genom sin vistelse i Italien kan han sprida den polyfona stilen från norr, men också fånga upp och inlemma söderns vitala tonspråk i många av sina världsliga kompositioner.

Hans produktion omfattar 20 mässor, 100 motetter och ett 70-tal chansons, bevarade i handskrift och tryck.

Chansonstilen är rytmiskt färgsprakande och expressiv i det musikaliska uttrycket, med fokus på textinnehållet.

I flera av mässatserna finns ”kanoniska” konster och musikaliska lekar, t.ex. ”sogetto cavato”, ett tidigt exempel på musikaliskt kryptogram.

Han komponerar bl.a. cantus firmus-mässor och lånar även hela musikstycken, t.ex. en världslig chanson, och inkorporerar i mässan, s.k. parodimässa.

Josquins motettkonst innehåller en rad nyheter:

• Melodiska motiv i ett textavsnitt kan imiteras i samtliga stämmor, för att sedan utvecklas på olika sätt. 

• Stämmorna kan komma samman i ett ackordiskt ”deklamatoriskt avsnitt”, eller fortsätta i ständiga överlappningar av stämmorna.

• Verket delas upp i längre avsnitt, som avslutas med en gemensam kadens, för att sedan ges annan rytm och tempo.

• Ibland förekommer en tredelad form, där mittdelen blir kontrastdel mellan två likartade delar.

• Kadensen signaleras ofta genom att dominanten förekommer i ett flertal upprepningar, ibland också genom liggande pedalton.

Allmänna signifikativa stildrag:

Dominant-tonika relationen framträder allt tydligare ur den modala harmoniken.

Baslinjen får allt tydligare egenskap av harmoniskt stöd, och rör sig ofta i kvart- eller kvintsprång.

Omsorgsfull textdeklamation.

Några av dessa egenskaper anses känneteckna musica reservata, vars egenskap dessutom är att ge en detaljerad tolkning av ordet med kromatik, harmonik, ornamentik, rytmisk och kontrapunktisk variationsrikedom. 

Josquin anses vara musica reservata-stilens grundare.

Några fler stildrag i den framväxande musikaliska renässansen:

• från heterogen klang (spaltklang) till homogen körklang, ”a capella ideal”, med likvärdiga stämmor,

• treklang och sextackord genomsyrar satsen

• basen blir en definitiv grund

• en dur-molltonalitet växer fram

• två olika rytmiska stilar utvecklas:

  1. ett fritt rytmiskt flöde i en kontrapunktisk väv, ett ”vokalidiom”.
  2. ackordisk stil med markerad rytm, ofta i instrumentala danser.

Johannes Ockeghem (1420 (?)-1495)

Tillsammans med Josquin utövar Ockeghem stort inflytande på andra tidiga Renässanstonsättare.

Ockeghems musik kännetecknas av en slags ”oändlig melodik”, assymetrisk i sin byggnad, rytmiken är komplex, och han utnyttjar ofta oavbrutna genomgångs-och förhållningsdissonanser. 

Harmoniken är modalt förankrad i kyrkomusiken med omsorgsfullt utarbetad vokal textur, särskilt i lägre register. 

Kyrkomusiken får genom Ockeghem en egen stil i motsats till de tidigare ”chanson”-mässorna.

Nu skrivs polyfon kyrkomusik också för kör och ej enbart för solister.

Ockeghems produktion omfattar 12 mässor och 10 motetter, samt ett 40-tal chansons, rondeau och virelais.

Ockeghem – Missa Au Travail Suis  https://youtu.be/LRg92KWCTwE

Jacob Obrecht  (1452-1505)

Född i Bergen-op Zoom, verksam bl.a. i Brügge och hovet i Ferrara samt i Antwerpen.

Hans kompositioner har nära släktskap med Ockeghem, men satsen är rikare på imitationer och med oväntade grepp i kontrapunktik och harmonik. Med sekvenser och fullkadenser ger han satsen en stramare profil.

Hans stil kännetecknas av behagligt långa melodilinjer med tydlig harmonik, som ger en känsla av modern tonalitet.

Hans produktion omfattar 30 mässor, de flesta för fyra stämmor, 19 motetter och 31 världsliga stycken.

I några av sina sena mässor använder han paroditekniken – där alla stämmor utnyttjar en befintlig motett eller chanson, snarare än en enda lånad melodi som en förenande teknik.

Hans motetter består textligt av hyllning till jungru Maria (Salve Regina; Alma Redemptoris Mater). Här återfinns cantus firmus stämman i ténor i långa toner. Några av motetterna är flertextliga, som vid den här tiden är en tämligen omodern teknik. 

Jacob Obrecht: Beata es, Maria (motett)

Anthine Busnois (d. 1492)

Heinrich Isaak (c.1445-1517)

Kosmopolit som sammansmälter stilarter från Italien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna.

Isaaks produktion omfattar ca. 40 mässor, över 50 motetter, nästan 100 världsliga sånger, inklusive franska chansons, några italienska frottola samt ett stort antal tyska Tenorlieder.

Hans mest kända verk är förmodligen Innsbruck ich muss dich lassen. Det är emellertid troligt att melodin inte är komponerad av Isaak, utan endast ett arrangemang för fyra stämmor. Samma melodi används också senare i den Lutherska koralen O Welt, ich muss dich lassen.

Isaaks inflytande är stort speciellt i Tyskland. Han är den förste betydande tyske mästaren i tidens vokalpolyfoni. Mycket tack vare honom blir det polyfona vokalidiomet allmänt accepterat.

Heinrich Isaak: Innsbruck ich muss dich lassen