Från Gotik till tidig Renässans

Några skiljaktigheter

• Senmedeltidens ”musica absoluta ” utan hänsyn, eller ringa hänsyn, till texten eller till tolkning av den, överges till förmån för en text-tydlighet i musiken, där musiken anpassas efter versmått och musikens förstålighet. Även affektmässig musikalisk tolkning av texten.

• Otydliga formgränser i den musikaliska satsen under senmedeltiden, ersätts med en klar formgivning av den musikaliska strukturen.

• Senmedeltidens linjära stämföring utan närmare tanke på klangen ersätts med en allt större känsla för musikens linjära och vertikala funktioner.

Fem generationer tonsättare bildar referenser för periodens utveckling:

första generationen, 1420 – 1450: John Dunstable (1390-1453),  Guillame Dufay (1400 – 1474), Gilles Binchois (1400 – 1467) och Antoine Busnois (d. 1492)

andra generationen, 1450-1485: Johannes Ockeghem (ca. 1430-1495)

tredje generationen, 1480-1520: Jacob Obrecht (1453-1503), Heinrich Isaac (1450-1517) och Josquin de Prez (1440-1521).

fjärde generationen, 1520-1560: Nicolas Gombert (c. 1495–ca. 1560), Adrian Willaert (ca. 1490-1562) och Clemens non Papa (ca. 1510-1556)

femte generationen, 1560-1615/20: A. Gabrieli (ca. 1533-1586), Orlando de Lassus (ca. 1530-1594), Philippe de Monte (1521-1603), Giovanni P. da Palestrina (1525-1594).

En sista grupp tonsättare leder in i Barockepoken: Giovanni Gabrieli (1556-1612), Jan P. Sweelinck (1562-1621), Giovanni Gastoldi (1556-1622), Carlo Gesualdo (1566-1613), Luca Marenzio (ca. 1555-1599) och Claudio Monteverdi (1567-1643).

Viktiga centra är Cambrai (Dufay), Paris (Ockeghem, Mouton), Venedig (Willaert, A. och G. Gabrieli, Monteverdi), München (Lasso) och Rom (Palestrina).

John Dunstable (c. 1385-1453)

(Läs mer om Dunstable under Musiken i England)

Under 100-årskriget vistas hans arbetsgivare, hertigen av Bedford, i Frankrike 1422-1435 med hela sitt hovkapell och sannolikt också med Dunstable.

Genom sin ”mjuka, behagliga” musik utövar han stort inflytande på kontinentens tonsättare. Martin le France skriver i sin Champion des dames (c.1440) att dagens ledande tonsättare, Guillaume Dufay och Gilles Binchois har mycket att tacka Dunstable för, och hans ”English manner”.