Solosång till ackompanjemang

Parallellt med den dominerande polyfona vokalmusiken under 1300-talet till början av 1500-talet löper solosången till instrumentalt ackompanjemang. Denna konstellation har sedan länge praktiserats och har egentligen aldrig varit helt åsidosatt av den polyfona vokalmusiken.

Tvärtom framförs ofta polyfon vokalmusik, t.ex. en madrigal, av en vokal huvudstämma till ackompanjemang av en luta eller av andra instrument.
Den här typen av framförande av den italienska världsliga musiken har sina rötter inte bara i en rad olika poetiska former, t.ex. frottola (se nedan!), utan går tillbaka på en sammansmältning av olika genrer till en slags pseudo-polyfonisk litteratur. Och det är framförallt i Italien denna genre fortsätter att blomstra. ’Pseudo-’ i så måtto att den vanligtvis inte noteras eller publiceras. Undantag finns dock, t.ex. Adrian Willaerts arrangemang av madrigaler av Verdelot för soloröst och luta från 1536.

Hovens musikhunger är omättligt under 1500-talet. Det gäller att ha de bästa tonsättarna, sångarna och instrumentalisterna för att kunna bräcka  hoven i de andra europeiska länderna.
Borgerskapet, som blir allt rikare, mäktigare och kulturellt medvetet, törstar efter nya lättsjungna visor vid sidan av andliga sånger.

Den nya framväxande solosången, monodin, kring 1600 sker sålunda i samklang med tidens ideal och den förändrade syn man har på musikens funktion.
Nu noteras också melodilinjen och den ackompanjerande harmoniska progressionen för första gången. Den sedan länge etablerade traditionen med solosång till ackompanjemang  når nu nya nivåer av dramatisk intensitet, anpassad till en dramatisk poesi.

Instrumentalmusiken är tidigare underordnad vokalmusiken, och mycket av dess repertoar utgår från vokala modeller, eller är mer eller mindre beroende av dessa.
Icke desto mindre tenderar det fortsatta samspelet med solosången från början av perioden att fostra virtuosa instrumentalister och sångare.
Att vara både virtuos lutenist och sångare, som t.ex. Pietrobono av Ferrara, beundras stort och han får många efterföljare under 1500-talet.