Tysk och engelsk musik under 1500-talet

Visan i Tyskland

Under andra hälften av 1400-talet märks de första spåren av en tysk insats i polyfonin. Det är i bl.a. de tre visböckerna Lochamer, Schedel och Glogauer, en brokig samling av en-och flerstämmiga stycken, kyrkliga och profana visor, motetter och mässtycken.

Den polyfona cantus firmus-visan är fortfarande den dominerande konstvisan i Tyskland. Oftast återfinns cantus firmusstämman i tenor, sällan i discantus.
Som cf. (cantus firmus) tjänar folkvisor men främst den profana hofweise, de bildade klassernas höviska visa.
Efter förebild från nederländsk motett uppstår varianter som bl.a. leder fram till vismotetten, där melodin kan ligga i tenor eller vara fördelad över de andra stämmorna (s.k. vandrande cantus firmus). Instrument kan spela med eller ersätta sångstämmor.
Tonsättare är bl.a. Ludwig Senfl (ca. 1486-1542), Caspar Othmayr (1515-1553) och Johann Walter (1496-1570).

Ludwig Senfl: Im Maien

Vid tyska hov och herresäten anställs utländska musiker främst från Nederländerna och Italien. De införlivar sig med den inhemska musiktraditionen och skapar nya musikaliska uttrycksmedel.
Så framträder under 1500-talet en flerstämmig visa efter inflytande från villanella och madrigal. Visorna blir nu strofiska eller genomkomponerade med madrigalens uttrycksmedel såsom tonmåleri, kromatik och dansrytmer.

Ledande tonsättare är bl.a. Orlando de Lasso (1532-1594), som förändrar den tyska visan (Lied) från en homofon sats med c. f. i tenor till en madrigal av ”klassiskt” snitt med rik variation och satsfaktur, madrigalismer, harmonik och kontrapunkt.
Även Hans Leo Hassler (1534-1612)  förenar italiensk och tysk polyfon stil och skriver verk som kännetecknas av variationsrikedom och är melodiskt och klangligt fulländade i sin genre.

Orlando de Lasso: Bonjour mon coeur

Hans Leo Hassler: Tanzen und Springen

Engelsk musik

Under första hälften av 1500-talet får den engelska musiken ett uppsving genom kontakter med fastlandet och reformationen. Under Henrik VIII regeringsinnehav (1509-1547) komponerar bl.a. Christopher Taye,  Thomas Tallis och senare William Byrd Anthems och Canticals för den anglikanska gudstjänsten.
Under andra hälften av seklet, och speciellt under Elisabeth I regeringsperiod (1558-1603), framträder den världsliga musiken allt mer, vilket leder till en blomstringstid för den engelska musiken mellan ca. 1590-1620.
Inspirationskälla är samlingen Musica Transalpina från 1588, publicerad av Nicholas Young. Den innehåller italienska madrigaler översatta till engelska.

Viktiga tonsättare är:

  • Thomas Morley (1557-1602)
  • Thomas weelks (1575-1623)
  • John Wilbye (1574-1638)
  • William Byrd (1543-1623)
  • John Dowland (1562-1625)
  • Orlando Gibbons (1583-1625)

Thomas Morley: Now is the month of Maying

John Wilbye: Adew sweet Amarillis

John Dowland: Come again

Den italienska traditionen är förebild för de engelska tonsättarna. Men med fulländad textdeklamation, noga tolkning av textinnehållet med ett musikaliskt symbolspråk, varierad harmonik och polyfona avsnitt, uppnår de ett eget särartat tonspråk.

Engelsk virginalmusik

Mot slutet av 1500-talet skapar de s.k. Virginalisterna en speciell period inom den engelska klavermusiken. Huvudinstrumentet jämte orgeln är Virginal, en liten spinett som kan placeras på bordet.
Viktiga källskrifter är bl.a. Fitzwilliam Virginal Book med nästan 300 numrerade satser från tiden 1570-1625; My Ladye Nevells Booke från 1591 med 42 satser av William Byrd.
Det första samtida trycket av engelsk klavermusik är från 1611, Parthenia, i vilken Byrd, Bull och Gibbons finns representerade.

Repertoaren framträder mest som danssatser i form av:

  • Intavolering av vokalverk (Madrigal, Chansons etc.)
  • Preludier i en friare form
  • Fantasior
  • Danser (pavane, gagliard, allemande, courante etc.)
  • Stycken med programmatiska titlar (t.ex. The Bells av William Byrd)
  • Variationer över basostinato (grounds)
  • Variationer över kända Lieder.

Största flertalet av dessa tryckta samlingar med danssatser  är nog inte avsedda att dansas till. Snarare är det fråga om enkel förströelse vid hemmamusicerande  eller virtuos uppvisningsmusik av högsta kvalitet.

Viktiga tonsättare är bl.a.:

  • John Bull
  • William Byrd
  • Richard Farnaby
  • Orlando Gibbons
  • Thomas Morley

John Bull: Galliard CLXXV